Jag satt på en föreläsning på skolan i veckan och fick höra en sån bra sak, så jag tar föreläsarens (David Berglund på Sveaskog) idé och presenterar den här. Han menade på att varje människa har en yttre och en inre cirkel. Den yttre är fylld med sådant som vi inte kan påverka, och den är större. Den inre cirkeln däremot är fylld med de sakerna vi faktiskt kan påverka. Om man fokuserar på den yttre cirkeln och lägger sin energi där, så kommer den inre cirkeln minska. Om man däremot fokuserar på det man verkligen kan påverka så kommer den inre cirkeln däremot att bli större. Och hur man väljer att lägga sin energi är ett medvetet val!

I går förmiddag var jag, Emma och Nina på klubben med de fyrfotade för att träna. Det jag blev allra mest glad och imponerad över var att Kickan fann sig i att ligga uppbunden på sin fäll utan att tycka det var otäckt! Hon brukar annars, så fort det blir passivt, tro att det är farligt och spänna sig, och nästan alltid börja skaka. Hon fick också träna lite, men eftersom hon inte får träna så mycket, och hon hinner bli så het när de andra tränar, så blir det fort och slarvigt. Huvudsaken är att hon får göra något och få äta lite godis. Hon har ju en mystisk genetik som gör att hon blir yngre och yngre. Nu är hon 3 år och labrador!!

Rut fick också sitta uppbunden en del mellan de korta pass vi körde. Vi började med att träna på att få driv till avståndsbelöning. Hon fick bara ta godisen om hon hävde sig frammåt i halsbandet. Det ska vi träna mera på.

Vi har ännu inte frishejpat så mycket inomhus som jag skulle velat. Det har dels berott på att jag varit lite feg att “göra fel” och för att jag tycker det är väldigt svårt. Jag testade ändå att ta ett kort pass frishejping där på klubben. Jag hade ingen riktig plan för vad jag ville ha utan tänkte belöna för det hon erbjöd, och då hon bjöd på att buga så fångade jag det. Ett ytterligare pass inne har vi haft då jag också kunnat förstärka buga. Min tanke är att istället för att använda hopp-stå för ställanden, ska jag använda buga-stå. Jag testade buga-stå med Kickan vilket det inte hann bli något av, men jag tror på den varianten. Nu har vi i alla fall en början som jag kommer arbeta vidare med.

Jag har inte varit helt nöjd med Ruts grepp i leksaken när vi kampat. Hon har hållt löst, bytt grepp ofta och hoppat på mig. En del av problemet är nog att hon haft för många frestande valmöjligheter på de leksaker vi kampat med. På den långa pälsormen kan man alltid hitta nya ställen att hålla och i Gnutten kan man ta ett ben istället för en arm… Nu har jag använt en socka att leka med och på klubben testade jag att intesifiera leken genom att tagga igång henne mer. Innan jag lät henne komma åt att ta leksaken så sprang jag och retades, jag puttade henne lite för att få igång henne och lät taggande i rösten. När hon då till sist fick tag i sockan drog hon bättre än förut.

I veckan har hon ett par dagar varit ensam med Kickan i 3,5 timme vilket har gått riktigt bra. Hon går också ofta väldigt fin i koppel och idag efter hon fått leka med en klasskompis hund trädde hon på sig halsbandet själv trots att hon var ganska uppspelt. Igår fick hon hälsa på två små flickor och då var jag tvungen att lyfta upp henne för att hon inte skulle hoppa på dem. Att studsa är något hon tyvärr utvecklar mer och mer… Ett av barnen funderade lite och sedan sa hon “Det är som att det är en dinosaurie!”

Rut vill för övrigt starta en facebookgrupp som heter “Våga våldgästa”. På två dagar har hon hunnit smita in i två vitt främmande lägenheter. Här hemma tycker hon det är oerhört spännande att springa upp och kika på övervåningen om hon får chansen. Det brukar ske kvällstid ganska sent när hon kan vara okopplad ibland. Jag brukar inte ropa ner henne utan går helt sonika in till mig och stänger dörren. Då brukar hon stå utanför när jag öppnar igen. Men härom dagen utnyttjade jag det för avståndsträning. Då hon sprang upp ropade jag ner henne och belönade, och så skickade jag upp henne igen. Jätteklokt. Sen när hon var nere och vi skulle gå in smet hon upp igen. Detta var inte sent på kvällen.. Så innan hon hunnit ner öppnades dörren precis brevid henne och jag hann se svanstippen. Och med skor och i främmande människors lägenhet kunde jag bara försöka ropa till mig henne, fast hon kom först när deras dotter började gråta för att hon blev skrämd av hyenavarelsen. Aj aj. Men pappan försäkrade att det inte gjorde något. Och sen igår var jag bjuden till Emma och då när Ante skulle gå ut med Pulver slet sig slemdjuret ur mitt grepp och rakt in i lägenheten vars dörr var öppen tvärs över. Men det var två killar som tog det hela med ro och till och med frågade vilken ras hon var. Snigel.

Kickan har en grupp på facebook. Pigga pensionärer. (Säkert med nån slags föreskrift om att ju äldre man blir ju mer aktivitet ska man ha, i en ständigt uppåtgående kurva.)