Jag och Eva pratades vid för någon vecka sedan och bestämde att vi skulle ha veckoprojekt med avstämning för varandra, så att vi kunde sporras och hjälpas åt. Det jag valde att koncentrera mig på denna veckan var att få signalkontroll på sitt och ligg från stå där Rut i de flesta fall skulle välja rätt. Jag har försökt förut att ha strukturerade och mätbara mål, såsom 8/10, men det är vekligen inget för mig. Mitt mål denna veckan fick helt odefinierat bli att det skulle bli mer rätt än fel liksom, jag ville märka att hon börjat förstå. Jag har ju som jag sagt förut varit otroligt sen med signalkontroll. Dock så har vi nog inte missat det helt, vi har haft muntliga signaler i vardagen som antagligen lärt Rut att det som kommer ur munnen antagligen är nåt värt att lyssna på.

Vi har framförallt på sitt använt signalen “sitt” i vardagen förut. Mer för att lära henne den än för att använda den, med baktanken att försöka lägga stort värde i den. Nu sedan jag velat lära henne den ordentligt har vi dels tränat det med många repetitioner på kort avstånd med godis. Vi har också tränat det med större intensitet och med varabelt avstånd med lek som belöning, och till sist som enstaka repetitioner med miljöbelöningar som förstärkning.

Då vi tränade med godis som belöning och hög frekvens på repetitionerna fick jag börja med att skapa värde i att vänta på signalen. Hon hade ju mycket frivilligt i kroppen som hon erbjöd gärna och snabbt. Jag hade därför torrfoder i ena handen och gottgodis i andra. Så fort jag fick henne att stå upp gav jag henne torrfoder med sådan intensitet att hon valde att fortsätta stå upp. Då jag tyckte att hon stog tillräckligt stadigt gav jag signal med gottgodis som belöning. Detta gav till slut fin effekt.

Jag  blandade sedan upp med att träna med lek som belöning. Det ger henne bra intensitet och leken har ett stort värde för henne. På filmen visar vi nog väl vilken svårighetsgrad vi ligger på. Hon har svårare för sättanden är för lägganden.

Jag tycker att det är ett otroligt bra sätt att få säkerhet i signalerna att överraska henne med dem i situationer där vi inte är i träningsmodus. Innan vi går ut genom dörrar eller innan vi tar nästa trappa ner från kontoret får hon ibland lägga sig och ibland sätta sig. Jag försöker också få ut avståndet fort, det tror jag vi tjänar massor på. Läggande på avstånd fungerar ofta jättebra (har bara gjort ett par stycken) medan sättanden är svårare. Ett bra sätt att se till att hon inte går närmre är att låta henne gå upp på ett bord eller sten eller något och ge signalen på avstånd.

För att hon ska stanna stående har jag lärt henne en handsignal. Istället för att låta henne ställa sig frivilligt (helt och hållet) så visar jag på för henne att det är signal vi tränar på när hon får det handtecknet.

För att få helt rätt utförande på rörelserna inför fjärren får jag nog gå tillbaka sedan och finputsa. Nu vill jag bli säker på att få rätt reaktion i grova drag. Jag tror dock att hon ofta utför både sättandet och läggandet med bakåtvikt, så kanske får vi det utan för mycket arbete. Jag ska gå tillbaka till att träna på signalerna på nära håll sedan där jag kvalitetssäkrar genom att locka henne åt fel håll eller petar och knuffar på henne.

Nästa steg är att få ett ställande från liggande och sittande. Jag kommer använda mig av nostaget i min hand i början för att få ett stabilt och stadigt ställande, jag vill inte att hon ska steppa omkring och söka rätt position. Då kommer hon träna på rätt utförande från början och jag kan lägga på signal fort.

Det projekt jag kommer välja till nästa söndag är att hon ska kunna hålla fast i två olika föremål i fem sekunder där jag kan släppa med båda händerna någon sekund, och inte släpper innan mitt “tack”. Statusen idag är att hon tar föremålet direkt och kan hålla i kanske tre sekunder, där jag hinner släppa ena handen och ta tag igen. Hon släpper ibland innan mitt “tack”. Hon kan det bara med en lösrulle i bävernylon fylld med ris, det får vara ett av de två föremål hon ska klara det med till söndag.

På tal om annat än träning, så underbart väder vi har!!! Typ 50 cm snö, snötäckta träd och strålande sol. Ska snart ut och gå. Rut är tokig och har återfått “valp-jag-måste-hoppa-på-tant”-beteendet. Tant däremot håller sig helst på vägarna och ofta hellre inne i sin bädd och ska man äta får det så lov att vara färskfoder. Tror hon blir mycket äldre väldigt fort nu. Får hon uppleva sin 14:onde födelsedag skulle jag nog bli förvånad. Finaste tant. Tänker tillbaka på ett underbart lyckorus jag fick när jag och tant åkte skidor får några år sedan på Nydalasjön i Umeå och hon drog som bara den och var glad och det var jättefint före med lagom skare och snö som drev i vinden och sken i den lilla solen som letade sig fram. Så underbart det var.