fredag, 9 september 2011

Fiffiluras Allan.

Ge sig in i bloggvärlden igen… Tänkte så när jag slutade blogga, att det nog skulle till något speciellt för att jag skulle börja igen. Tror att det kan ha hänt. En Allan flyttade in.

Det hela kanske egentligen började med att allra finaste tant i februari förpassades till nån strand nånstans. Hon var då i alla fall inte kvar där i rummet på Valla djursjukhus när jag gick därifrån. Men tanke på tants dåliga fantasi kan det ju hända att hon fortsätter att följa med på vanliga promenader också, men gissar att Norsta Auren blir besökt ibland också.

Photobucket

 Tant.

En hund mindre var i många anseenden mycket smidigt. Jag och Rut gjorde nästan allt tillsammans, och hon har blivit lite äldre och är faktiskt en oerhört praktisk hund. Hon tycker om att göra allt jag tycker om (nästan) och har nära på inga bekymmer i vardagen, vi hade ett lätt liv tillsammans. Eller, det har vi ju fortfarande, trots att vi nu blivit tre.

För jag fick ju ändå en tanke då och då om ifall inte en hund till vore trevligt. Tog först inte tanken på så stort allvar, det gjorde jag egentligen inte tills jag fick se en 2,5 årig working kelpiehane för omplacering. Han såg söt och fin ut på bild, och med hjälp av ID-nummer luskade jag reda på vem det var. Hans namn är Fiffiluras Allan. Hans farmor är Ruts mormor, och på hans mammas sida finns släktingar till för mig kända hundar. Bland annat ganska nära besläktade hundar med Erkens Hanna som Kickan bodde med sina första år och som jag i efterhand blev väldigt förtjust i. Efter flera mail fram och tillbaka med Allans matte, ett besök senare och förtroendet att få köpa honom, så flyttade han hem till mig och Rut.

Photobucket

Erkens Hanna.

Att få hem Allan till min och Ruts vardag var inte konstigt alls… Han är väldigt lätthanterlig, mjuk och har en jättefin vardagslydnad med sig. Väldigt fin kontakt, tittar på en med sina stora gula ögon som han ser förundrat på allt omkring sig med. Det enda som har varit svårt, har varit att få Allan och Rut att inte leka hela tiden… De är lika varandra, väldigt lika. Samma tantecken, fast olika färg. Samma kropp, fast olika långa ben. Samma öron. Samma ålder sånär som på fyra månader. Samma rörelsemönster och nån skillnad i hur de leker ser jag inte.

Photobucket

Fiffiluras Allan. Med mig på jobbet i “jobbkläder”.

Hoppas på att få ännu en underbar agilityhund i Allan att tävla med (behöver två hundar för att hinna lära min banorna ;-) ) Hoppas han kan tycka att det är roligt att dra, skidor och cykel. Att han kan ta mig ut på lydnadsplan lite oftare eftersom han tränat det innan och är duktig på många moment. Jag hoppas och tror verkligen att vi ska finna stort nöje i att umgås och göra roliga saker tillsammans under lång tid framöver!

4 kommentarer

  • Sofia



    Underbart att du är tillbaka i bloggvärlden. Grattis ännu en gång till fina Allan:)

  • Emma



    Tjoho! Som jag har längtat! Vilken himla tur att det dök upp en Allan så att du har hittat blogglust igen! ;) Hoppas att allt kommer fortsätta gå superduperbra med Allan och att ni kommer få många långa roliga år tillsammans! Kram!

  • Madelen



    Först! Det är så kul att du bloggat en inlägg igen, hoppas på fler, facebook räcker inte riktigt till.

    Jättegrattis till din nya fina vän, han är jättefin!

  • Mamman



    En njutning att få läsa ett blogginlägg igen och så bra att få reda på ytterligare ett namn på nyförvärvet. För han lystrar väl även till Fiffiluras?!
    Ha det så bra alla tre!

    Skriv gärna en kommentar, det uppskattas väldigt mycket!