torsdag, 15 september 2011

AgilityAllans framsteg

Jag tycker så mycket om mina hundar. De är så goa. Och de berikar verkligen mitt liv. Igår låg Rut och sov på min mage, drömde och ryckte i hela den lilla kroppen. Lilla kroppen. Hennes kropp har verkligen blivit liten sedan Allan kom. Fast bara i min egen jämförelse, för han är ju ändå större. Om jag först stretchar Allan, och sedan Rut, känns hennes ben som små mjuka kattben! Hennes päls är så mjuk och fin, bättre än genomsnittet tror jag på kelpiesarna. Allan stackarn har ju inte så mycket päls alls. Stod i skogen idag och funderade på hur senhöstens och vinterns Allanfodral måste se ut i konstruktionen för att han inte ska frysa ihjäl i skogen.

Åkte förbi klubben idag på hemväg från skog. Andra gången han fått bekanta sig med agilityhinder, och efter dagen tror jag att jag än mer har gjort ett riktigt fynd i Allan! Det spännande med honom är ju att han är så färdig som hund, till skillnad från en valp, men inte har provat agilityns tjusning ännu alls. Vi har hittills provat lite cirkelarbete (resulterade i en Allan helt klistrad mot mitt ben och som i vänstervarv bytte bakom ryggen..) och i cirkeln ta ett hopphinder, plus tre gånger genom korta tunneln (vilket han verkade uppskatta). Idag fortsatte vi med ett hinder, där jag släppte honom frammåt från ett “vänta kvar” eller från att hålla i halsbandet. Provade också att skicka honom i en “åtta” på hopphindret, där jag skickar honom med ena handen och sedan fångar in honom och skickar honom igen med andra. En övning där han får lära sig att det är med händerna man visar, något han inte fått uppleva ditintills. Efter att han först uppenbarligen inte alls förstått, så kunde jag till sist skicka honom på 1,5 åtta där han smidigt följde min hand runt hinderstöden. Fin känsla! Sedan körde vi korta tunneln igen, gick lätt. Sedan långa som låg böjd. En vägran först, sedan var den också med i leken! Gick vidare med att efter korta tunneln köra långa, återigen vägran på långa, sedan gick det bra! Jag tycker jag ser jättemånga fina agilityegenskaper hos honom. Han hoppar fint, han är nyfiken på hindren och är ju väldigt lätt att få “igång” med leken (han morrar som tusan och släpper inte…). Tror att jag kommer få en vändbar hund med kraft i steget som är lätt att kommunicera med på banan! Känns jättespännande att få arbeta vidare med honom!

Photobucket

Allan och jag leker acossiationsleken “en titt på hund betyder en bit frolic”. Detta eftersom han varit lite småspänd med andra hundar ( i alla fall på promenader). Idag kom dock en liten lös hund fram som varit intill ett tag först. Allan reste sig inte ens, utan gav bara hunden en slick på nosen. Men all träning på dyligt tror jag är bra träning inför allt som sker bland annat på en agilitytävling.

2 kommentarer

  • Emma



    Ja Allan verkar helt klart vara ett riktigt fynd! Så roligt det ska bli att följa er utveckling tillsammans! :D Kram!

  • Irene



    Hej! Hitta din blogg av en ren tillfällighet då jag sökte på Fiffiluras..för jag o min sambo äger en bror till din Allan! Våran heter Fiffiluras Aaron men vi kallar han Bundy…jättekul att veta vad Bundys syskon har tagit vägen o vad som händer med dom tycker jag:) Lycka till med din Allan!! MVH/Irene

    Skriv gärna en kommentar, det uppskattas väldigt mycket!