lördag, 5 maj 2012

Agility och lydnad

Foto: Sandra Green. Hösten 2011 på en härlig promenad runt sjön Ågelsjön, Norrköping.

Sitter i mitt vardagsrum. Solen lyser in, utanför är det mesta grönt, björkarna håller på att slå ut och gräsmattan behöver klippas för första gången. Här inne jämför jag med bilden av hur mitt vardagsrum såg ut när jag fick tillträde till huset, och konstaterar att även om allt inte är som jag vill ha det så har det hänt mycket. Köket är sig inte likt över huvud taget, utan är en produkt av hur jag trivs att ha det. I alla fall som jag vill ha det när det blivit färdigt, men jag har ingen vidare brådska, för vägen till hur jag vill ha det är oftast väldigt trivsam.

Hälsar på mina oerhört trivsamma grannar när jag krattar kottar från mina tre fina stora tallar, och reflekterar på hur naturligt och bra det känns att pyssla och dona själv. Det är väl därför jag bor här, i mitt hus, själv. Vetskapen om att jag har fina vänner gör ensamheten till en behaglig grej, därför att samvaron jag har däremellan är så bra!

Ännu har jag inte tävlat någon agility i år, jag har velat få Allan startklar innan jag engagerade mig i tävling med Rut också. Men till helgen är det dags! 12 maj ska Allan debutera i Linköping, i alla fall i hoppklassen för en onödig skada på ena tån gjorde att vi inte hinner träna det sista på kontaktfälten innan helgen.

Den hunden är så frän. Verkligen. Han lär sig saker och ting tokfort, och vill så mycket, och är tränarens dröm eftersom han gärna gör samma övning gång på gång på gång… Jag har använt mig av tasstarget för att få 2+2 kontaktfält, och det fastnade direkt och råkar han glömma bort sig, då targeten inte längre fanns kvar, så tänker han efter nästa gång, men med samma intensitet. Han har jättefint frammåtsug, samtidigt som han är väldigt följsam bara jag visar på ett bra sätt. Det ska bli så spännande att komma ut och tävla med honom, och jag tror att han kommer bli en grymt duktig agilityhund.

Rut är jättefin att köra med i agilityn, men hon kräver att jag tänker till lite extra för att få fram det tryck och engagemang jag vill ha. Presterar inte jag på topp, är offensiv och stensäker på handling, smittar det av sig på henne. Kanske beror det på att jag inte tränade henne på samma offensiva och självständiga sätt som jag tränat med Allan nu, eller också beror det på att hon är hon. För att gör henne mer okänslig för mig, försöker jag hålla mig till att träna hennes självförtroende med oerhört enkel handling och riktigt bra belöningar. Hon är ändå så följsam, så tränar jag bara självständighet kommer det inte betyda att jag tappar den hunden på tävling. det är häftigt att se den hunden ta i så mycket hon förmår, då vår träning tyvärr gett mig bilden av att hon inte riktigt fungerar så, att hon tar i för fullt. Såklart är det mig det hänger på. Jag är så glad att jag har Allan, som gels ger mig möjlighet att nöta handling utan att han förlorar i engagemang, och som från början har sådan fart och tryck att han ger mig rätt utmaning.

Idag var vi för övrigt iväg och tränade lydnad. Inget jag direkt ägnat mig åt på sistone, men vad roligt det är när man väl gör det lite seriöst! Evelina kommenderade oss i hela ettan. Jag använde inget koppel, vilket jag måste träna på, och jag belönade i momenten, men som helhet kändes det fint! Jag var nöjd med den kontakten hon själv erbjöd i transporterna. Jag måste träna på att gå rätt och riktigt i linförigheten, och snigel måste behärska sig och inte gå så långt fram riktigt i samma moment. Det tränar vi på, vilket än så länge gör att hon ibland går jättebra, men pendlar. Sedan är det främst återgången i ställandet jag måste få säkrare. Det hinner vi nog få ordning på till Åtvidabergs officiella lydnadstävling den 14 juni, som jag anmäler oss till. Allan får träna också, och han kan nog bli en ritkigt bra lydnadshund, men jag avvaktar lite med tävlingsplanerna för honom. Hos honom vill jag arbeta igenom honom ordentligt, eftersom jag inte tränat honom från början på det sätt jag känner mig bekant med så har vi inte samma grund att falla tillbaka på, utan en tävling för honom inom kort skulle vara en för stor chansning.

4 kommentarer

  • Mamman



    Åh, så roligt att det hänt något i bloggen!! Den inledande texten är riktigt poetisk. Roligt att uppleva första sommaren i huset!
    Hundarna är det inte heller något fel på, verkar det som.
    Fortsätt att ha det så skönt, alla tre.
    Kram
    vedarbetande pappan och golvläggande mamman

  • Emma



    Vad roligt att du skriver! :) Härligt att det blev så rätt med husköpet! Så spännande med tävlingsdebut för Allan, det kommer gå så bra!

  • Sandra



    Fina vän! Tänk att du köpte dig ett helt underbart litet hus med en tomt som man kan utnyttja massvis i sommar.. Tänk fina vän att du köpte dig en helt fanastisk blå sportmodell kelpie som är en helt grym agility hund! Många bra köp på sista tiden alltså ;)

  • Maria & vovvar



    Hittade hit när jag googlade Fiffilura. :)
    Har en helsyrra till Allan fast kullen efter, så min Ellah är bara 17 månader gammal och en riktig go och lättlärd liten tjej. Har haft henne lite med fåren och vallningen finns där naturligt. :)
    Hon bor med två rottisar i Värmland.
    Ha det och lycka till med agilityn.

    Skriv gärna en kommentar, det uppskattas väldigt mycket!