Hund

Jag har mycket svårt att se ett liv framför mig som inte inkluderar en eller flera hundar. Att ha hund har verkligen blivit som en del av mig. Jag tycker ständigt att hundsamvaron kommer med nya dimensioner och glädjeämnen, och ju bättre jag blir på träning ju mer givande blir det! Desto mer insatt jag blir i träningens olika tekniker och dess beteendevetenskapliga bakgrund, ju större blir min strävan att bli en riktigt bra tränare. En stor del i att jag tycker träningen är så rolig är att jag ägnar mig åt klickerträning. Jag började runt 2004 använda mig av klickern som belöningsmarkör men har nu det senaste året fått fördjupade kunskaper i "riktig" klickerträning. Jag tror nog inte bara det gett mig enorma förbättringar som tränare utan också utvecklat mig som människa. En del av det jag lär mig då jag fördjupar mina tränarfärdigheter kan jag känna igen i mänskliga relationer och pedagogik. En annan enorm fördel med detta sätt att träna är glädjen i hundarna. Kickan tigger om att träna och tycker det är jättekul. Jag vet inte, men jag är tveksam till att det hade blivit någon lydnadsdebut vid hennes ålder av 11½ år om jag inte hade blivit fast för klickerträning. Jag hoppas att jag ska bli en riktigt ruskigt duktig tränare!

För att få bättre koll på grunderna gick jag våren 2008 kursen Klickerträning grundfärdighetskurs på Canis hundskola avdelning Uppland. Jag är enormt sugen att gå fler kurser men det får vänta tills jag har en yngre hund att delta med. Jag ser verkligen upp till de som är riktigt duktiga på klickerträning och jag försöker hålla mig informerad genom att läsa tidningen Canis, följa trådarna på Klickerforum, läsa duktiga tränares bloggar och en del böcker. För att inspirera mig än mer till eget tränande ska jag försöka tävla med Kickan i LK 1 någon gång till för att sedan träna till en start i LK 2 under hösten. Det vore ju jätteroligt att försöka komma till LK 3 men där tror jag hennes ålder säger stopp.

En yngre hund att träna med har jag länge längtat efter och nu passar det bra i mina planer för framtiden. En gul liten tös vid namn Yra som fått några rader under WK kunde tyvärr inte bo kvar hos mig längre än till april i år efter att hon flyttat in under hösten 2007. En hund som jag så gärna tränat vidare med. Och levt med.