Lina

Lina

Jag kan verkligen inte säga vad som gjorde att mitt intresse för hundar växt samtidigt som jag växt, det har nog bara blitt! En del hundar jag träffat minns jag tydligt och har säkert bidragit till intresset som blivit större och starkare med ökande ålder. Min bokhylla innehåller många hundböcker och såsom många andra som längtar efter hund så kunde jag många hundraser utantill. Jag tittade idag i min gamla tidning "Apportören" med årgång -97, en postorderaffär med det mesta i hundtillbehörsväg. Jag kan nästan sidorna utantill och jag har i flera omgångar på den tiden tidningen var ganska färsk, ringat in och markerat vad jag skulle köpa till min hund. Jag försökte tyda ut vilken hundras jag hade haft i tankarna för de olika markeringarna. Det kan ha varit westie, dalmatiner, irländsk setter, dvärgpincher eller någon av de andra jag i olika omgångar velat ha allra mest.

Bland de hundarna jag minns tydligt finns tålmodig golden retrievertik som hette Smulan. Jag träffade henne ibland då jag var hos mormor på den tiden då jag fortfarande hade en röd overall och mössa med mitt namn på. Jag minns hur jag fick hålla hennes koppel ibland på promenader och hur förtjust jag var.

När jag började skolan var jag dagbarn på en gård där det fanns tre Bordercollies. Jag tyckte mycket om att ha de omkring mig även om jag var för ung för att ha något riktigt samröre med dem. Med tiden har jag förstått att det var mycket trevliga hundar och hade det varit idag jag hade umgåtts med dem hade jag nog suktat efter att träna med dem! Jag var fascinerad över vallningen även om jag inte insåg möjligheten att lära mig för egna framtida färdigheter.

Jag minns inte riktigt men det borde varit under de första åren på mellanstadiet som jag lekte med barnen på en gård någon kilometer hemifrån. På gården bodde en gammal tax som hette Fixen, en working kelpie vid namn Hanna och en flatcoated retriever/BC-korsning som heter Kickan. Promenader med främst Kickan blev fler och fler, ibland varje dag efter skolan. Familjens gästfrihet var enorm och jag är så tacksam för det! Kickan var så lätt och okomplicerad... Jag tog inte alltid med koppel ut och hon tyckte det mesta jag kom på var kul. Men ibland tyckte jag nästan Kickan var lite tråkig som var så snäll och följsam. Då tog jag med Hanna på promenad istället, så blev utmaningen desto större! En något understimulerad working kelpie som inte fått så grundade kunskaper i koppelvett gjorde mig stundtals ganska frustrerad. Mer om henne går att läsa under WK.

Den som gett mig den största hunderfarenheten är hon som ligger på golvet nedanför mig och sover men som allra helst skulle vilja gå ut och träna lite. Kickan, flatcoated/BC-korsningen jag lärde känna då jag gick på mellanstadiet fyller 12 år i september och har bott hos mig på heltid sedan 2004. Mina föräldrar gav mig möjligheten att ta henne då jag fick erbjudandet, genom att ta hand om henne i veckorna då jag bodde på internat på naturbruksgymnasiet. Jag är fortfarande fascinerad över att de, som inte ville ha hund, ställde upp och hade henne i mer än ett år. Och jag är så oerhört tacksam!! Mer om henne går att läsa under Kickan.

Är någon nyfiken på mer om mig själv? Jag har mitt ursprung i skogen invid Arlanda flygplats. Lantligt men samtidigt i ständig kontakt med E4:an, flygplansljud och på senare tid också information om när Arlanda express far förbi. Jag flyttade hemifrån för att gå naturbruksgymnasiet strax norr om Nyköping på Öknaskolan. Då var det ett skrämmande val att flytta som 16-åring men det är ett av de bästa besluten jag tagit. Efter det bar det av 73 mil norrut till Umeå där jag hittills ägnat fyra väldigt korta år åt Jägmästarstudier. Ett år förlagt i mellansverige och Umeå är kvar innan jag förhoppningsvis har examen. Sedan börjar en ny spännande del av livet!

Lina