Rut

Rut

Tanken på att det var en working kelpie jag ville ha har känts mer och mer självklar med tiden. Efter att jag var tvungen att lämna ifrån mig Yra var valet att ta en WK-valp lätt. Den kullen jag hade siktat in mig på blev det tyvärr inget av, men med en ruskig tur blev det en stor kull på åtta valpar hos Birgitta Östergren på Stormkappans kennel. Mamma är Stormkappans Kylie och pappa är Vallmyra Ok, väldigt fina hundar. Några dagar innan julafton 2008 fick jag hämta hem Stormkappans Maya, som till dagligdags kallas för Rut. Fast Rut kallas oftast för Lillsnigel eller kort och gott snigel.

Det jag hittills har sett i Rut är allt jag kan önska mig. Hon älskar att träna, hon har stor koncentrationsförmåga och lagom mycket eftertänksamhet. Hon kan bli galen och älskar att kampa, samtidigt som hon tycker väldigt mycket om godis. Hon lär sig ruskigt fort och försöker bara än mer nästa gång om det inte går vägen första försöket, samtidigt som hon förstod omvänt lockande direkt. Ute är hon väldigt följsam och hon har visat prov på att kunna leka i stökiga miljöer som på Umeås torg och på Arlanda flygplats.

Mitt mål med Rut är först och främst att jag ska utvecklas som tränare. För att göra det allra mest kommer jag har höga mål i främst lydnadsträningen. Jag vill lyckas på tävling, och jag vill inte att det ska vara en slump utan för att vi verkligen kan det som krävs. Vi kommer arbeta med spår, kanske främst som aktivering. Sök kanske det blir, liksom agility där jag tycker att träningen verkar spännande men tävlingsbanan lockar mindre, men det kan ändra sig. Vallning hoppas jag att jag kommer få möjligheter att träna, och det är inte helt omöjligt att vi kan ha egna får i framtiden. Sen är jag väl fast anar jag…

Jag tror att Rut kommer bli en alldeles utmärkt träningskompis och familjemedlem. Eller det är hon redan. Jag är så glad att det är just hon som bor med oss.

Rut